Vi har haft ett sådant flyt i kommunikationen senaste tiden, Gaia och jag. Som om vi växt ihop mycket mer och liksom förstår varandra. Ett års intensiv träning börjar äntligen ge resultat. Det första jag började träna med henne, innan jag tagit över henne och bara var hundvakt ibland, var ögonkontakt. Som jag kämpade! Kontaktövningar är grunden till det mesta i hundträningsväg tycker jag, och alla timmar vi ägnat åt det är värda sina minuter i guld. För nu tittar hon på mig så fort vi ska göra något, en naturlig avstämning där vi ser att vi är överens.
Senaste tiden har flera olika personer kommenterat att jag och Gaia verkar så samspelta. Det är den finaste kommentaren man kan få som kompis med en fyrbent, enligt mitt sätt att se på saken.
Hon blir aldrig någon tävlingshund, min Gaia, men på ett år har vi redan gått igenom så mycket tillsammans, en sång om is och eld (så att säga), och hon är alltid min tiopoängare.
