Helgen gick så fort, så fort. Plötsligt var det söndagkväll.
”Vi går ut och går” sade jag till Gaia som morrade så att sängen vibrerade som svar.
”Ja, det är ju inte för MIN skull” försökte jag.
Efter att ha bråkat lite kom vi så äntligen ut på kvällspromenad. Det sagobokssnöade och vi gick ner till kolonistugorna och såg varken människor, hundar eller rådjur. Gaia fick springa lös och var en lycklig hund. Stannade vid utegymmet och såg på Södermalm som glittrade tvärsöver viken. Sade inte mycket till varandra alls egentligen.
Tänkte att det här hade jag aldrig, aldrig gjort om jag inte hade hund. Vilka vinterkvällar jag gått miste om.
