Då, innan jag hade hund men drömde om det, tänkte jag mig en dobermanhane. Han skulle vara sådär vansinnigt IPO-uppfostrad. Gå fot spontant och alltid vara lös men ingen skulle vara rädd eftersom vi bara utstrålade en lugn energi.
Jag velade lite och tänkte mig en saluki ibland. Gracil. Värdig. Öron som hos en Barbiehund. Lugnt tassande just bakom mig, den långa nosen nyfiket sniffandes.
Så kom Gaia in i mitt liv. 42 kilo överbeskyddande drottningrottweiler. Som springer kors och tvärs över gångvägen i kopplet. Vägrar röra sig när hon ser en ekorre. Jagar rullväskor och skateboards och försöker tvinga sig in i folks bilar.
Jag älskar det här fotot som min vän Lena tog på oss i sin studio. För det är just som vi är, Gaia och jag, imperfekta med mycket kärlek.
åh <3 Ibland blir det bästa det som man inte har tänkt sig! :D
Jättefina bilder! :)