Jag är så himla glad att jag bestämde mig för att gå hundinstruktörsutbildningen. Jag försökte att inte ha alldeles för höga förväntningar, men samtidigt – det är ju yrkeshögskolans utbildning! Efter att ha smält intrycken från första helgen vågar jag erkänna för mig själv att jo, visst har jag höga förväntningar och jo, det verkar som om de kommer att infrias.
Utbildningen är ett år och vi träffas en helg i månaden. Utöver läxor som att läsa kurslitteratur, göra inlämningsuppgifter och öva in en ”cirkuskonst” med sin hund (kommer bli SÅ underkänd på det momentet…) ska vi ha ett antal projekthundar som vi jobbar med. Det innebär att träna såväl valpar som vuxna hundar i vardagslydnad, med och utan hundarnas ägare. Vad jag inte var beredd på var att vi även under utbildningen ska hålla två egna vardagslydnadskurser! Ska bli jättekul men är rätt nervöst. Kurserna kommer att hållas i höst och bor du i Stockholm vore jag förstås superglad om du och din hund vill gå hos mig. Idéerna bubblar på högtryck i huvudet och under nyckelbenen kan jag säga.
Jag jobbar med kommunikation och har inga planer på att byta yrkeskarriär, men efter min examen vill jag gärna hålla kurser på kvällar och helger. Det känns verkligen som om jag med rätta kommer kunna känna mig kompetent för det nästa år.
Alla på kursen har olika erfarenheter av hundlivet, en del är nya och många är entusiaster sedan länge. Det var intressant att få låna vår lärares hund under de praktiska övningarna i söndags, för jag inser hur präglad jag är av Gaia. Hon är ju liksom ”hund” för mig och jag är väldigt samkörd med henne och hur hon reagerar. Ser fram emot att få jobba med fler hundar under året och få ännu mer perspektiv, även om jag tror att mitt hjärta alltid kommer slå lite hårdare för problematiken kring aggressivitet och hundar med en ”hårdare” attityd till sin omgivning.
Du kan läsa mer om utbildningen här.
Vart är det du går? :)
På Hundens hus! Det känns jättebra verkligen!