Vi mötte två barn i skogen. Tjejbästisar. Nio år. De berättade allt om sitt liv och ställde tusen frågor om hundar.
Gaia var helt ointresserad av dem.
Åt harbajs.
Kräktes och försökte äta upp sitt eget kräks.
Attackerade kvarglömda vantar i en buske.
Tjejerna vinkade hej då. Kom springande tillbaka med ett ”får vi gå ut med din hund ibland?”
Skar hjärtat itu att behöva säga nej.
