Jag älskar inte den här mörka månaden. Det gör helgen lite extra helig – vill vara ute i dagsljus, helst i skogen, så i lördags blev det en tur till Tyresta igen. Det är något med mossan där, den är så intensivt grön att den liksom fastnar på hornhinnan och stannar där ända till måndagen. Gaia var fri som en fågel bland nedfallna grenar och rådjursbajs.
Igår körde vi 73:an ner till Ösmo och träffade min före detta kollega Lena och hennes tax Allan. De är mitt projektekipage för instruktörsutbildningen och vi ska köra vardagslydnad ett par timmar. Igår började vi med kontaktövningar och hälsa-fint-övningar. Månen hängde stor och tung över sjön när vi var klara och senare på kvällen fick jag bildbevis på en utmattad Allan – det är jobbigt att vara elev och ha frökens ögon på sig hela tiden! Gaia fick springa lös på en äng och besöket i Ösmo var överlag inte på något sätt en hjälp mot mitt hemnetknarkande av småhus i södra storstockholm.