Igår skrev någon på min Facebooksida typ ”hundar har ingen hjärna, hur svårt är det att sätta sig när man får en korvbit?” Eftersom jag förstod att det var en barnslig provokation från någon som hade tråkigt på jobbet/bussen/ICA-kön skrev jag först bara att jag inte var särskilt intresserad av att diskutera ämnet på den nivån, men sedan blev jag lite ledsen över att människor fortfarande ser på djur på det sättet. För någonstans misstänkte jag att personen som medvetet ville provocera fram ett tidsfördriv ändå bottnade i åsikten att djur faktiskt är ”korkade”. Så jag svarade något i stil med det nedan:
I djurets värld är det ju tvärtom. Hunden tycker att den är smart ”åh, bara jag sätter mig ner ger matte mig en korvbit, sweet”. Det är därför positiv förstärkning är oöverträffat när det kommer till inlärning. Det är mycket bättre att belöna det beteende vi vill ha, än att med tvång eller hot om våld tvinga fram ett beteende. Det visas bland annat i test med råttor: en råtta som genom att trycka på t.ex en spak kan stoppa ett obehag, typ en elstöt, skiljer sig från en råtta som bara utsätts för obehaget utan att kunna påverka det. Den råttan blir istället apatisk och likgiltig inför sin situation. ALLA levande varelser vill känna att de kan påverka sin tillvaro.
Positiv förstärkning kan också vara att någon du ringer sällan när du väl hör av dig säger ”ÅH vad UNDERBART att höra din röst, vad glad jag blir att du ringer!” något som säkert får dig att ringa oftare än om svaret varit ”varför ringer du aldrig? Du hör verkligen ALDRIG av dig, vet du hur ledsen jag blir av att aldrig bli uppringd?”
Jag har alltid tyckt att det är rätt löjligt och meningslöst att utgå från att ett stereotypt mänsklig beteende är det ”smarta” eller att ställa arter mot varandra typ ”katter är smartare än hundar”. Det fantastiska med allt levande är varje arts unika strategier för överlevnad, och faktumet att olika arter kan kommunicera med varandra, trots att vi ser helt olika ut (bara faktumet att vi människor kan kommunicera med delfiner eller marsvin är verkligen fanastisk).
Nåja, kanske förändrade det hens syn på djur och inlärning, kanske inte. Bra kändes det för min del i alla fall. Och jag ångrar lite att jag inte startade bloggen, som ju är lite av en träningsdagbok för mig, direkt när jag fick Gaia. För när jag tänker tillbaka är det så många saker hon kan nu som jag aldrig trott att hon skulle kunna för ett år sedan. Så många saker vi kan kommunicera, vi förstår varandra snabbare och har inte särskilt många konflikter i vår artöverskridande vardag. Positiv förstärkning – it’s the shit helt enkelt.
