Gaia och jag har kämpat på med specialsöksträning under årets första kvartal. Tanken är att hon ska lära sig att känna igen – och markera – myntate. Doften är godtyckligt vald: jag ville ha något som var enkelt, billigt och som jag ändå alltid har hemma.
Det har tagit längre tid än jag trodde att lära in en förståelse för just myntatedoften. Mycket beroende på att jag tränar en hel del targetträning med Gaia och hon under den första träningsperioden med specialsök trott att syftet med övningen var att snabbt markera en glasburk, oavsett innehåll. Men så kom det där underbara ögonblicket ni vet. När det klickar. Och efter att Gaia flera träningspass i rad markerat den enda av de fem glasburkarna som faktiskt innehåller just myntate, bestämde jag mig för att försvåra det hela.
Alltså hällde jag en tesked vaniljsocker i en av burkarna. Men denna doft förvirrade inte weilern det minsta – hon markerade bara myntateet! Nästa gång ska jag fylla ytterligare en burk med ett förvirrande innehåll. Vad väger upp vanilijsocker? Ketchup? Vinäger kanske?
Specialsök är väldigt intressant tycker jag. Inte bara för att det är en kul aktiveringsform utan också för att man lär sig väldigt mycket om både hur komplex hundnosen är och om inlärning och pedagogik. Mitt mål är att till sommaren kunna gömma en tepåse inomhus och få Gaia att leta upp den. Utrustar mig med tålamod. Och kycklingkorv. Mycket kycklingkorv.