Det här med skvallerträning kräver ju sina korvar. Grejen är att jag är vegetarian och har hittills i mitt vuxna liv aldrig någonsin köpt kött. Det säger en del om hur mycket jag tycker om min hund att jag faktiskt gör det nu.
Grillkorv alltså. I små, små bitar. I min jackficka. Jag får små köttbitar undar naglarna, stinker korv om fingrarna. Det är verkligen ganska vidrigt.
Men idag har skvallerträningen gått utmärkt faktiskt, och att andra hundägare blänger på en när man mutar rottisen med korv och säger ”bra” ”bra” med en dåres upprepning får man väl ta helt enkelt. Det är lite av en utmaning att inte falla för grupptrycket och börja rycka i kopplet och ryta åt hunden istället. För det där gör ju onekligen att det ser ut som att man vidtar ordentliga åtgärder. Jag är innerligt trött på att upprepa mitt ”vi över nämligen, det är skvallerträning” och mötas av enträget blängande ifrågasättande av mig och mina korvar. Men vi harvar på. Med fingervantar, prassliga påsar och en rottisblick att dö för.
 |
| Korv och bollar genererar denna blick… |