Två nätter i rad har Uni rusat skällandes mot något i mörkret som bara hon känt av. Och sedan har hon legat och mardrömsgnytt och drömskällt. Och okej då, jag kan väl erkänna att till och med en matte som inte alls tror på spöken och som smickrar sig med kommentarer i stil med ”jag förstår inte hur vuxna människor kan vara mörkrädda”, önskat sig en fullväxt rottweiler att skrämma knytt och otyg med. Att vi läser ”Cujo” i skolan just nu kan medverka…
Sandbus i dynerna mitt i det märkliga Ulla Hau idag. Flygsand kallas det visst men idag låg den still i mjuka dynor som passade en busig valp perfekt.