Helgen gick så fort, så fort. Plötsligt var det söndagkväll. ”Vi går ut och går” sade jag till Gaia som morrade så att sängen vibrerade som svar. ”Ja, det är ju inte för MIN skull” försökte jag. Efter att ha bråkat lite kom vi så äntligen ut på kvällspromenad. Det sagobokssnöade och vi gick ner …
Vi vågade oss ut bland alla minusgraderna och det var ingen särskilt unik idé: på lördagar är Årstaskogen mayhem för hundar och mattar/hussar. Det gav extra många tillfällen att öva skvallerträning. Det fungerar bra ändå, måste jag säga, även om vi tyvärr dubblade statistiken för den här veckan: vi är nu uppe i fyra utfall. …
Väckte Gaia nyss (jepp, hon är en av de hundarna…) tänkte mig långfrukost med latte och DN (hennes frukost går dock alltid åt på två röda) och sedan en glittrig promenad längst med årstaviken. Kollade väderappen för att se om långkalsonger är nödvändigt eller ej. Det är det, kan man väl säga.
Händer aldrig. Tiotusenbitarspusslet m kampsportsträning, hund och jobb gör det liksom inte enkelt att klämma in biten ”After Work”. Men ibland så: fick mig ett glas vin ikväll med gamla kollegor. Catchade upp. Fnissade. Nu är det fredagshäng i soffan med världens bästa hund.
Ibland tittar jag på den här bilden och tänker på hur förhållandevis enkelt mitt liv är. Här hittar du FB-gruppen ”Rottweiler”
Håhå jaja, alla dessa gångvägar och skogsdungar man gärna undviker som kvinna.Jag gjorde det i alla fall.Men det var innan jag kände Gaia. I världens vackraste vinterårsta gick vi ikväll, klockan nästan tio. Gaia grävde bakom någon buske. Två machomän kom släntrade på den sortens karlars obekymrade vis. Pratade med höga röster. Såg bara mig …
Gaias hundrastare är på andra äventyr idag och jag tog med vovven till jobbet. Det är så skönt att möjligheten finns även om jag inte kan ha henne här regelbundet. Hon tigger godis och kel av alla kollegor och somnar sedan på tjockismattan i mitt rum.
Då har vi parken för oss själva. Vet inte vad alla andra två- och fyrbenta har för sig efter 21. Vi letade efter korvbitar som på ett magiskt sätt gömt sig mellan den grova barken på en tall. Eller ja, Gaia letade. Jag tittade ganska länge på snöflingorna som singlade ner lika teatraliskt som i …
Ni vet känslan av irritation när iphonens hörlurar trasslat ihop sig? Spårlinan jag använder t Gaia är av snarlikt material. Och 15 m lång. I’m just saying. Men jag älskar den. Eftersom Gaia inte kan vara lös ännu är den ett perfekt alternativ. Jag blir lugnare och då fungerar inkallningen också betydligt bättre.
Har man en stor hund som dessutom gör utfall är det ofrånkomligt att fundera över hundbeteende och hur problemet bäst bemöts. När jag precis tagit över Gaia i augusti 2012 var det flera jag pratade med som tyckte att det bästa sättet att hindra henne från utfall var att kasta ner henne på marken. Efter …
