Håhå jaja, alla dessa gångvägar och skogsdungar man gärna undviker som kvinna.
Jag gjorde det i alla fall.
Men det var innan jag kände Gaia.
I världens vackraste vinterårsta gick vi ikväll, klockan nästan tio. Gaia grävde bakom någon buske. Två machomän kom släntrade på den sortens karlars obekymrade vis. Pratade med höga röster. Såg bara mig stå där.
”höhö” sade den ena machomannen till den andra ”det här ser ju ut som en klassisk mordplats, höhö”
Gaia trädde fram ur skuggorna. Varulvssvart mot den den vita snön.
Konstig tystnad.
Efter tio meter sade den andra machomannen, betydligt tystare ”herregud, den där såg ju livsfarlig ut”.