När jag var liten hände det att jag lånade mammas genomskinliga nagellack och målade mjukisdjurshundarnas plastnosar med det. Jag hade läst att hundar som är sjuka har torra nosar och ville att mina skulle ha blanka, friska.
Hon är världsklassöt när hon ligger så där.
Och jag kan inte alls förstå honom som vi mötte utanför Ica, som tittade på Gaia och mig och på sjuttiotalsstockholmska sade att ”ja du tjejen, det blir inte lätt att skaffa en pojkvän med den där”.
För en sådan man kan inte ha tittat noga på hennes nos. Den är blank. Och snarkar så att det är svårt att somna om när man har vaknat. Och en kille som kan motstå den, honom måste det vara något fel på.
Åh, den nosen! <3 Så fina bilder! Våra underbara hundar – en sån lycka!
Underbar <3