Kom tidigare hem från jobbet och vi gick upp på berget där man skulle bygga hus men ändrade sig. Jag är YIMBY i alla lägen men när det nu är som det är – visst är det skönt att koppla på löplinan och låta Gaia vara nästanlös i tomteskogen: rådjuren betade utan att hon såg dem. Snön var djup och våt och det var ljust och snöade vita streck. Det fanns ett gammalt ruttet träd också som inte hade haft vett på att ramla omkull och fömultna. Gaia gav det en omgång. Jag frös om fingertopparna. Och mitt i allt det där var det en fågel någonstans som sjöng genom snöflingorna som om det var april.
