Sovmorgon i väntan på den avslutande delen av hundmöteskursen på Hundläroverket. Jag har lärt mig så himla mycket och vi har verkligen gått framåt, Gaia och jag. De här två veckorna har hon bara gjort tre utfall! Ett helt fantastiskt personligt rekord.
En märklig sak som jag tänkt på i de situationer hon fortfarande gör utfall, är att dessa sker precis i de ögonblick jag säger ”hejhej” till den andra matten/hussen.
Enligt konstens alla regler borde min trevlighet avdramatisera situationen. Men icke.
Ett typiskt scenario: Gaia får upp ögonen för en hund (senast en dalmatiner) som hon av någon anledning stör sig på. Jag belönar när hon tittar på den, men noterar fortfarande att hon är spänd. Mjukost mjukost mjukost och när ekipaget passerat säger jag mitt ”hejhej”. DÅ smäller det och hon kastar sig mot den andra hunden.
Det här, och förmodligen en hel del andra saker, kommer jag passa på att fråga om på kursen idag.
Ha fn bra lördag alla!
Kul att det går så bra!! :)
En fråga bara, varför säger du hej hej till mötande? Det triggar ju en del hundar ännu mer och blir ev en negartiv signal som sitter i vid möten.
Bara en tanke :)
Ha det gott!!! Kram från rottisligan :)
haha, jag vet inte – det är någon artighetsfixidé! Pratade om det idag på kursen och kom fram till att det nog är så som du säger här: det triggar Gaia mer att det är ”hon och jag mot resten” liksom. Får helt enkelt nöja mig med att le lite avväpnande istället :P Kram!
Exakt samma här, Liam gör aldrig utfall precis jämte eller innan mötet utan när det händer är det när man precis passerat. Brukar dock inte säga något till den jag möter, är alltid så koncentrerad på att mata godis ;)
Hihi, ja jag kanske också ska koncentrera mig mer på godiset… Bara det att ibland ser man hur det andra ekipagets människa liksom får alla sina rottis-fördomar bekräftade och då tänker jag att ”nä men nu ska jag vara en bra rasambassadör och visa hur trevlig en rottismatte kan vara”. MIsslyckat dock när det ger motsatt effekt… :P
Förstår hur du menar! :) Och det är ju förstås trevligt med ett hej :) Med ”min ras” är det lite tvärt om fast resultatet blir desamma… Folk tycker Liam ser så snäll och oskyldig ut i sina långa vågiga öron och med den bedjande spanielblicken så de tar sig mer än gärna friheten att rusa fram och hälsa eller släppa fram sin hund eller sitt barn utan att fråga. Även om det går otroligt mycket bättre nu är inte Liam något big fan av det.. Men konstigt detdär att utfallet kommer efteråt, har inte fått något riktigt svar på varför.