Inte varje dag man ger sig ut på morgonpromenad och möts av en karl som ställer frågan:
”Var det din rottweiler som sprang runt lös utanför ICA igår?”
”Ehh… NEJ?”
Han berättade att han, efter att ha parkerat bilen för att handla, möttes av en ”mycket aggressiv” rottweiler som sprang runt ensam. När jag ställde den, i mitt tycke naturliga, följdfrågan vad han hade gjort då svarade han att han suttit kvar i bilen men sedan träffat en kvinna på parkeringen som också berättade att hon sett hunden springa runt ensam.
”Var ni kvar tills ni såg att någon ägare dök upp då?” Frågade jag. Nä, nejnej, nähä det hade de ju inte. ”Men ringde du polisen?” Fortsatte jag men nej och nähäpp och icke.
Så gick han vidare på sin morgonpromenad och hela dialogen kändes mycket besynnerlig. Jag moraliserar inte över mycket, men brist på civilkurage provocerar mig. Vem i det här läget försöker inte att göra något? För att hjälpa hunden, ägaren och medmänniskor (om det nu stämmer att hunden ifråga är aggressiv)?
Så, kära medmattar (och medhussar?), slarvar ni bort vovven i Årsta får ni nog leta rätt på den själva är jag rädd.
Fast det är klart, Gaia och jag skulle hjälpa er.
Jag älskar ditt informerande, spännande och så vackra språk.
Jag har lärt mig mycket om hundar sedan du och Gaia blev ett matte-hundpar.
Christer Amnéus
Tack pappis! :)
Visst är en del människor underbara…?? ;)
Men va lugn, du lär få höra värre saker med rasen rottweiler tyvärr…
Kram från rottisligan i R-by!