Plötsligt blev det vår. Och värmen gör att Gaia rör sig så väldigt mycket bättre. Även om hon fort blir trött så småspringer hon helt rent, har energi och ser betydligt mindre besvärad ut av höfter och armbågar. Det ger mig några centiliter helium i lungorna.
Att träna en äldre hund kräver sina doser tålamod. Vissa saker hade jag nästan gett upp med men sedan jag började klickerträna Gaia tycker jag att inlärningen blivit roligare. Och så har jag väl helt enkelt accepterat att saker får ta tid.
Den senaste veckan har vi övat in att Gaia sitter framför mig, jag står med benen ihop men när jag skiftar till en bredbent position och säger ”under” springer hon under mig som om jag var en tunnel. Vi har tränat ett par gånger om dagen och imorse försvårade jag övningen – nu ska hon efter att ha ”gjort tunneln” sätta sig vid min vänstra sida. Klick och blodpudding. Om en vecka kanske det går på rutin.
