Hela dagen gick jag runt och var lite orolig över att Sven på sitt, inte helt subtila sätt, skulle förstöra kvällens kurs i vardagslydnad. Omotiverat snöfall och gravt irriterande blåst vittnade om att Sven inte tänkte göra det enkelt för mig. Men i slutändan var det bara två av mina elever som inte kunde komma och resterande fyra körde hårt och helt utan att ta notis om kastbyarna söderifrån.
Ekipagen på min kurs är jätteduktiga! Det är en utmaning att anpassa nivån så att det blir bra för alla. Men det är också väldigt roligt och trots att jag klockan kvart i sex trodde att jag skulle somna stående, kickade endorfinerna in när kursen drog igång. Åh vad det är roligt att prata hund och lära ut strategier för en bra vardagslydnad! Med tajts, termobyxor och regnbyxor var det lätt att vara kaxig trots vädret och en och en halv timma gick fort.
Väl hemma igen var det lika bra att hålla ångan uppe så jag tog ut Gaia och tränade tävlingslydnad på fotbollsplanen. Jag försöker få till ett snyggt fotgående med ett minst lika snyggt ställande: alltså att Gaia går fot, stannar när jag säger till och står kvar medan jag glatt traskar vidare. Idag var första gången det lossnade! Jag har tidigare försökt göra samma sak med ligg och sitt, men det har gått väldigt trögt. Nu använde jag mitt relativt nyligen intränade ”stopp” och då hände det faktiskt något. Pepp!